Never Follow Suit

Första innebandymatchen idag, spännande tillställning som slutade 8-3 efter att jag personligen inledde målskyttet. Det var kul som bara den, även om det smolkades lite av att stället, Surugadai Universitetet, låg typ mer än 1 timme bort med tåg. Inte så kul, var tvungen att stiga upp i ottan för att hinna dit vilket innebar att det blev en tidig kväll igår. Konceptet var lite kul dock, alla matcher i ligan spelades på samma ställe och efteråt så “passade” det japanska innebandylandslaget på att spela en träningsmatch eftersom i princip alla var samlade där.

Gårdagen var kul, en svensk kille jag lärt känna här i Tokyo stack hem till Sverige så vi var lite folk som möttes upp i Yoyogi-parken för några öl i det sommarfina vädret. Dock dök inte Tomas, killen som stack imorse, upp utan han kom senare efter att vi brytit upp och stuckit till Koenji där Tony huserar. Blev gött käk i form av några grillade kycklingar bitar samt att jag fick storstryk i diverse super nintendo-spel innan jag packade ihop och stack för att sova…

I’m trying to be your friend.

Börjat bra detta lov, i onsdags efter skolan så bar det av till Shin Okubo och koreansk väns nyöppnade restaurant med en hel hög klasskamrater. Trevlig håla som man får krypa ner i med god mat (Korea ftw!) och, förstås, billig koreansk sprit. Efter den goda maten blev det karaoke med insmugglad öl (givetvis) och jag sjöng Basket Case eftersom det är den enda låten jag kan.
Var hur kul som helst på karaoken vilket det inte alltid brukar vara. Efter karaoken gick vi till en snorbillig Izakaya med 150円 öl. Alltså, öl för runt 12 kr vilket är bra mycket billigare än vad öl kostar i butik i det här landet. Finns en del ställen som säljer öl för runt 200円 och jag förstår faktiskt inte riktigt att dom kan göra det med tanke på vad dyr just öl är i övrigt. Kul var det iaf och vandrade hem från Shinjuku runt småtimmarna tillsammans med en klasskamrat. Vi skiljdes åt vid Takadanobaba ungefär och jag fick för mig att jag skulle testa en genväg jag arbetat ut på min karta jag har lagrad i huvudet. Sagt, gjort och det tog ett tag innan jag trodde att jag höll på att gå helt åt… och var övertygad om att jag gått vilse tills jag såg Lawson 100 shop. Genvägen fungerade!

Dennis är i trakterna igen och det leder givetvis till man hittar på diverse upptåg. Han anlände igår och vi drog på en billig Izakaya i Shibuya tillsammans med Keio-packet Albert och Alex. Planen var att lite senare på kvällen möta upp Sho och sedan luska reda på någon indie-pop klubb som skulle hålla hov i Naka-Meguro. Alex visste på ett ungefär vart det log och vi hittade rätt till slut. Klubben var grymt liten men grymt mysig och trång med en massa UK och twee-dyrkande japaner och lite band. Hittade därifrån väldigt sent eller tidigt, beror på hur man ser det. Var iaf en fantastisk morgon med strålande väder så jag, Sho, Dennis samt en snubbe som vi plockade upp på vägen hem från klubben stack till ett soba-ställe i Shibuya och åt lite frukost. Tyckte dock lite synd om killen, han sa att han skulle upp och jobba ca 4h senare vilket inte kan ha varit helt underbart.

Idag fortsatte i princip samma gäng som igår med en tv-spelskväll. Blev mest fotboll men även en del fighting innan tågen slutade gå.

Imorgon blir det Lundakai igen. Har fixat lite platser på en izakaya med skräcktema, gillde den jag var på tillsammans med Vikky och Kitty på hans födelsedag så nu blir det till att testa nästa.

Sakura

Sakura, originally uploaded by videclix.

(This is in Swedish, for the engrish version click on the link to the right!)

Sorry för att jag inte uppdaterat på länge. Hänt sjukt mycket saker sen senast, även om det bara var lite drygt en och en halv vecka sedan jag skrev. Första är att jag borde bli öl-recensent eftersom jag fått ett 20-tal förfrågningar om vart man kan köpa ölen jag avnjöt förra helgen. Skämtåsido och för att klargöra för alla som tänker maila och fråga; den går inte att få tag på mer, vilket är jättesynd för den var skitgod.

Annars har det varit en vecka i alkoholens tecken. Har klubbat på en måndag, druckit under fina träd i parker på onsdagar och druckit tillsamman med några sköna killar som erbjöd mig 100 000 yen (8000 kr) för att bara komma förbi deras “jobb”, givetvis lite lätt utstyrslad på deras bekostnad samt fått dyra saker av och blivit bjuden (tyvärr, men han vägrade låta mig betala) på några drinkar av en hemlös herre. Det har varit sjukt skoj och många gånger jävligt weird vilket det lätt tenderar till att bli när man springer omkring Tokyo nattetid. Staden är stor och folket är många så att säga. Det mesta av detta innefattade även några goda svenska vänner som varit förbi på besök (GIPFHUU!) och som tyvärr har lämnat.

Idag är det dock dags att återgå till verkligheten, idag börjar skolan. Om ca en timme kommer jag sitta hos Yoshida-san och Inoue-sensei i Nishi-Waseda igen och fortsätta lära mig detta lands många gånger frustrerande språk. Men det är grymt kul det med!

För övrigt och som avslutning; det är sjukt vackert här just nu med dom helt underbara körsbärsträden som står i full blom. Skall ta några bilder på vägen till skolan så håll utkik ikväll.

Sapporo x Royce’

Sapporo x Royce’, originally uploaded by videclix.

Sitting and playing Phantasy Star 0 on my DS while waiting for Dennis to give me a call. Going to Harajuku for some beers at a bar together.

Also enjoying a small beer I had in my fridge. Its a collaboration between the brewing company Sapporo and the chocolate company Royce’, both originally from Hokkaido. The beer, a chocolate-type beer, is a little special. It’s made by taking away some malt and replacing it with cacao instead, which gives the beer a quite unique chocolate flavour. In the beginning it reminds me a little of Guinness but it quickly changes to a strong, sweet, chocolate flavour just to end with a long, bitter, aftertaste which makes you wonder if you really just drank chocolate beer. Far different from other chocolate beers I’ve tasted and much better.

The nightmare train

Yesterday I did something I have been longing for since I left Gothenburg for Lund a little more then 2 years ago. I played floorball.
It was really fun and the players were really good. Most of them play for the national team and has visited Sweden for different tournaments several times. It was interesting in many ways. How I found out about the club, getting there, and how most of them played with right sticks.

I found out about it through google, sent them a mail with a little help from Yuli and was invited to train with them even though I said I’m not good at all and just wanted to do some exercising. I mailed forth and back sometimes with the teamleader and we decided that I could come to yesterdays practice. Stick would be no problem even if I have a right grip. When I arrived I understood why right wouldn’t be any problem. Almost everyone played with rightsticks, the opposite of Sweden where most players play with leftsticks. I don’t know why it is like that because most people are righthanded here, as in Sweden.

When I was going there I once again experienced how incredibly crowded some Japanese trains can get. I came 3 min before my train was about to leave, 18.57, from Shinjuku (Keio-line) and saw a fully packed train with a line of people in front of every door with at least 6 people. I thought “shit, gonna be late” and parked my shoes at the back of a line just to notice after a minute that people came from the side to squeeze into tuna-jar-train. I realized that the people in the lines where waiting for another train and that the fully packed train was my train. I took some quick steps and heard the sound that announces that the door is about to close, panicked and tried to squeeze in through the closest door, but no space at all. Panicked some more and ran for the next door, hearing some Japanese older men in suit mumbling “Ganbatte” (=get ‘em tiger) and laughing a little. I squeezed as hard (really) as I could into the next door and moved my bag up over my head, balancing with my feet to just right inside the train, trying not to fall out. It was really though and the next second the door started to close, barely touching my nose and hitting my stomach while doing so. Right after the door closed most people let everything out and I got splattered to the door window. Felt really nice.

It doesn’t stop here though. At the next station (after 7 min, it was a rapid train so it only stops at few stations) the doors on the other side of the train opens and one person got off while at least 5 new ones stepped inside. Yes, it could fit even more! And yes, once again I panicked because I was to get off at the next station. But how? I was literally nailed to the door on my side of the train, and had to cross to the other side before next stop. I tried to move a little but quickly realized that it was going to be impossible. I started consoling with the idea that I might have to go quite far on this train before being able to turn back. But I was supposed to meet the team leader at the station and I didn’t have his phone number, what kind of impression would that give if I showed up more then 20 min late? I asked a gentlemen standing next to meet and he answered me with one word “..muri…” or as the English translation give:
“impossible”.

As we came closer to the station I heard the announcer say to make space for the ones who wanted to go off and laughed a little inside. We arrived at the station, the doors opened and – people started to pore out from the train! This was a much bigger station then the previous one which I should have realized by just reading the trainmap, this station had 2 more trainlines while the previous station only had Keioline.

Anyway, going off was also interesting. People started to push like crazy, like some animals trying to get a chunk off meat from a carcass that was laying on the platform. I was one of the last ones off and instead of getting pushed I got smashed by people again, that is the people that wanted to board the train!

I’ve experienced some really full trains here so far but yesterdays train won the prize. It was an amazing experience, and just thinking of next week will probably give me nightmares..

–

Enough about yesterday and some about today. I meet Ninda, a former classmate, today. We went to A-class Yoshida before Christmas together. Started off by walking from School (close to Waseda) to Kagurazaka to meet Ninda and her sister, a 20- 25 min walk if it wouldn’t be for my whiny classmates. Slow as hell and constantly complaining about how far off we were walking. Took more then 30 min instead of what it should have taken. When we arrived we ate some really tasty Sushi at pretty cheap place before heading for an Izakaya with 180 yen beer. My kind of beer deal that is. After a nice time we broke up and me, Mike Miller and The Singaporian Rockstar went home to the Rockstars place for some PS3 and Tekken 6. Nice place, as big as my hallway but at least he had a proper bed. Something I’m still lacking, but I have myself to blame in that case since it was my idea for my and Yuli to sleep on a futon. Said and done as you say in Swedish.

Sweet days in T-town, deshou!

Japanese beer, let’s try it out!

The nice weather has returned. 10-11 degrees outside when I rode my bike to school. And it will be better, on Thursday the INTERNET tells me it will be around 17-18 degrees!

Yesterday was a nice one. Had a double fika with Kitty and bought 3 beer glasses for less then 100 yen (8 kr), received one for free and rounded it off with a visit to CoCo Ichibanya and some tasty curry.

Got a tip from Kitty about a liqueur store that’s supposed to have a really decent selection of good. Passed it today and I have to say I was impressed. No big sign outside screaming “we have alcohol”, a lot of different kinds of whiskey, a proper whine cellar filled with nice whine and a quite good selection of mainly European beers. But since it is Japan it the beer was pretty expensive, you get 3 bottles of good beer for the same price as a bottle of Southern Comfort here which is unfortunate and sad.

Anyway I bought 2 beers. After some choosing, I decided for an Anchor Steam and a Japanese beer called Sweet Vanilla Stout from a small brewery named Sankt Gallen. I reckoned that since I was there I might as a well try out a some good Japanese beer (well, Anchor Steam is American..)

I’ll give an update when I’ve finished it!